pretentiousmuch

Den där känslan som växer i magen av att man tittar på klockan och vet att man har ägnat sig åt sådant som inte är så nödvändigt istället för att göra det man verkligen behövde. Den växer som ett åskmoln i magen just nu.

Jag vill skrika en massa fula ord över min dumhet och lathet, men jag har inte förmått mig att göra ett dyft idag. Jag har suttit och stirrat.

Idag får jag inte pedantiskt kryssa i alla mina rutor, och det frustrerar mig. Idag får jag istället stoppa in mina inplanerade saker i andra dagar som såg så fina och blanka ut.

Men den dagarna kommer jag säkerligen göra detsamma igen.

Det är en hopplös ond cirkel. Och med den lite vemodiga känslan i magen, skall jag bara strunta i det och sova nu. Det löser sig en annan dag - framtidskarolina får ta hand om det.

Sov gott säger förgångentidkarolina.