pretentiousmuch

Jag ville blunda för det. Inte vara realistisk och förstå att - okej; Så enkelt borde det nog inte vara.

Så nu sitter jag här och vill slåss. Bitas, rivas och slå. Samtidigt som jag inte orkar det i alla fall.

Det kanske inte är så stort. Det var väl bra att vi insåg det nu... men det känns stort.

Det kändes så bra att lyckas med någonting - någonting som kändes så himla häftigt och bra.

Men nej. Sanningen var skit. Så nu blir det inget.

Ångest, piss och skit. Vill ha något ord för det, hur besviken och arg jag är - men jag hittar inget.

I alla fall. Fan ta vuxna människor som inte bryr sig om vem de lurar på pengar.
Mina pengar får de inte nu åtminstone.

Så jag får lyckas med något annat antar jag.

FAN OCKSÅ vad pissigt det känns.

SÅ arg är jag. (Tack Andree för photoshopandet)