pretentiousmuch

 

Jag och Wolfie är vackrast.

 

(Min digital kamera fungerar inte...

..så jag hoppas att få låna ett par bilder att visa upp här på bloggen.

Jag tror det ordnar sig.)

Här är lite av smågodiset som införskaffades i London. De underbara trosorna är från Mrs Selfridge, precis som plånboken. De ligger på en blå bomullskofta med puffärmar från Dorothy Perkins.

 

 

I fredags åkte jag till England med min mamma för att fira min brors och hans flickas giftermål med hennes familj.

Fredagen var mest en massa åkande, luktandes på parfymer och middag i Köpenhamn med champagne.

Lördagen vaknade jag upp på ett hotell i centrala London och åt frukost: Toast and Jam.

Sedan skulle vi gå till Oxford street, de bästa shoppinggatorna för de med en inte allt för fet plånbok.

Vi passerade en park där det fanns dedikeradebänkar som i Notting Hill och duvor badandes i fontänen.

Och spår efter "Tree Huggers".

Vi passerade ett 50 tal Telephone booths.

 

 

 

Så här såg jag ut i London stad.

Gott med Starbucks Iced Caffé Moccah, gammeldags donut, och ett par färg och spetsfyllda shoppingpåsar.

 

 

 

 

Sedan mötte vi upp med min bror och åt Lunch på en Italiensk uteservering.

På kvällen var det bröllopsfest, och jag får tyvärr inte lägga ut några bilder från festen.

Men hennes familj hade hyrt en liten resturang och fyllt den med blommor som var som hennes brudbukett och gjort en trerätters meny i deras namn.

Mysig och engelsktalande kväll med vin och god mat.

---

 

Söndagen arrangerades av hennes föräldrar som tog oss till Harrods. Harrods går att jämföras med NK fast mycket mer exklusivt, det går inte att hitta ett klädesplagg under 10 000 kronor. Men det var häftigt att gå runt att titta, även om jag kände mig som en tjuv.

Det bästa rummet var rummet fyllt av te, kaffe, gudomligt mycket praliner och cupcakes som såg ut som små konstverk.

Efter det så gick vi till ett fransk café som heter Patisserie Valerie som nog var det bästa och mysigast cafét jag varit inne i. (Med en glad personal)

De hade hur mycket bakelser och tårtor som helst uppradade i hyllor och montrar.

 

 

Och så hade de konst man kunde få köpa för massa pengar på väggarna. Men det häftigaste var de 12 stycken 100 år gamla Alice in Wonderland teckningarna. Här:

The White Rabbit

Vi beställde in tysk öl.

Och åt deras fantastiska sandwiches och efterätter.

Vänster: Sanwich med mozarella, pesto, parma och tomat. Och chokladkräm fylld Eclaire ("fingerlicking good").

Till höger är det rostad bagel med creamcheese och rökt lax. Och en Fruit tartellete.

Sjukt gott!

(En rollerscate parad åkte förbi till California Girls med Katy Perry på högsta volym utanför hotellet)

Sedan tog vi oss tillbaka till hotellet för att hämta vårat bagage och åka hem.

Perfekt helg :)

 

Det är något man inte tänker på, men ofta när en person - kändis eller privatperson, skriver en låt från hjärtat: Då handlar den ju faktiskt om någon (om den är sann vill säga).
Men independent musiker som inte har blivit allt för kända skriver ofta kärleks låtar, bra som dåliga, om någon.

Tänk då att vara denna personen.

Tänk att du är ihop med en kille/tjej och efter ni gjort slut börjar han/hon skriva låtar om dig, dig och din nya partner. Tänk om den är riktigt hatisk och överdriven, så att du visste att om någon skulle få reda på att det var dig den handla om, skulle alla se snett på dig och ryktena skulle spridas.

Tänk också ifall partnern får reda på det, eller tänk om det är du?

Jag trodde ett tag att en låt som låg ute för världen handlade om en i min närhet och att till och med jag var inblandad i låten, jag var helt övertygad. Jag kan inte säga att jag var arg, ledsen eller orolig... jag var mer chockad.

Jag tror att det handlar om att en låt är så känsloladdad, speciell en så pass välgjord som denna var, och att någon att så starka känslor om denna personen jag känner och lite om mig också fick mig att känna mig lite överrumplad. Det blev så personligt och då blev det en konstig känsla av lite obehag faktiskt.

Jag kände mig verkligen orolig, flera dagar, men igår fick jag reda på att det inte var oss det handla om.

Det känns bara konstigt och lite obehagligt att det väckte sådana känslor nu.


Tänk på detta nästa gång du hör en independet låt eller när du skriver en själv.
(Men förtjänar han/hon det som hörs i låten, så tycker jag det är lika bra att man får ut sina känslor på ett kreativt sätt)

---

Ett sätt att självförverkliga sig själv är att hitta nya ställen och uppleva nya saker, helst utan mamma och pappa.

Att kunna berätta om saker, intressanta händelser, i sitt liv är viktigt. När man har något att berätta så blir man intressant, någon man vill lyssna på, och framförallt får man känna sig intressant. Den känslan måste ni haft, att när man för en gångs skull har något riktigt att berätta och alla lyssnar och frågar om det, så känner man sig unik och speciell.

Sedan är dessutom upplevelsen i sig det allra viktigaste, att göra nya saker är viktigt för att veta vad man vill göra senare, i framtiden. Och då menar jag inte bara arbete utan vad man vill lägga pengar på i framtiden.

Jag har helt plötsligt under detta sommarlovet löjligt mycket inplanerat.
Imorrn åker jag till london till söndagkväll och skall gå på min brors bröllopsfest lördag kväll med hans tjejs familj.
Onsdag kväll nästa vecka åker jag till Putte i Parken, en festival i Karlskoga, med några av mina vänner och är borta till nästa söndag kväll.
Och söndagen en vecka senare bär det av till Berlin med fina Wolfie och hennes föräldrar.

Jag ser verkligen fram emot alltihop. Men samtidigt måste jag säga att jag är... vad skall man säga... lite nervös. Det är så mycket i väg från hemma, familj och pojkvän att det känns så: Annorlunda. Det blir så lite vila, för att låta som en riktigt tråkig människa. Men det är ett extremt tempo jag inte är van vid.

Jag ser dock fram emot det mer än jag kan beskriva samtidigt, och det skall faktiskt bli en liverfarenhet. Klara mig själv och ha kul med vänner. Jag skall berätta mer om mina upplevelser när jag får tid efter.

Min vän Wolfie (så ni förstår) som det blir en Berlinresa med :)

Hej hej.
Jag heter Karolina och är född 1993. Jag ska snart inleda mitt tredje år på gymnasiet, estetiska linjen - teater programmet. Jag är bitter över det faktumet att när jag tar studenten är jag inte 18 år, men alla mina vänner blir det detta året (Jag gick inte om en klass, jag började ett år tidigare).

Jag är tillsammans med mina fina pojkvän Rikard sedan snart 15 månader tillbaka.
Vi har några knäppa och alltid peppade vänner som jag tror livet hade varit väldigt tråkigt utan.

Jag har 3 systrar och tre bröder som alla är från min pappas sida, och jag har en snäll mamma som lånar ut pengar och låter mig stanna ute sent.

Snart ska jag flytta till uddevalla från mitt barndomshem, vilket känns "bittersweet".

Livet rullar på som det är för tillfället, men jag är alltid ute efter förändring (vilket jag oftast löser med frisyrer och hårfärger).

Jag tycker om:
Kläder som har - Rosetter, prickar och tyllkjolar.
Fredagkvällar som innehåller - Bubbelvin, pizza och vänner.
Middagar som innehåller - Sparris, rödvinssås, pommesfrites och caesar sallad.
När min pojkvän - Gör kaffe till mig, laddar ned en film jag tycker om och säger jag älskar dig.
När mina vänner - Överasskar med vin, skickar ett litet sms att de saknar en och lyssnar.
Att - Ta bilder, skriva och dansa.

Jag tycker inte om:
När saker blir inställt, saker går sönder eller försvinner och att bli baktalad.

 

Min perfekta dag är Frukost med mamma, Parklunch med en skvallerfylld kompis, hemlagad Middag med pojkvän och Kalas på kvällen med alla vänner som går in i ett hus.

Det är ett faktum att unga människor har svårt att hitta sig själva. Det är oerhört många som känner frustration, mer eller mindre, över att man känner sig osynlig, utan talang och att man inte duger. Man har intressen för att just självförverkliga sig själv, kunna känna sig nöjd i slutet av dagen. Man kan spela gitarr, skriva, träna, chatta med sina tusentals internet vänner, rita o.s.v. Vissa gör sånt som kräver kreativitet eller talang, och vissa har inte det helt enkelt. Då gör man saker som att samla på sig tusentals internet vänner, spela tv-spel eller gymma för att kunna ig glad och lite fulländad när man skall somna på kvällen.

Men i brist på intressen som självförverkligar en och ger respons och uppmärksamhet så är det lätt att göra fel saker för uppmärksamhet när man är ung. Som egentligen bara slutar med att man skäms eller mår dåligt över en själv. Som att supa för mycket, banta för att nå en "målvikt", flörta lite för mycket ute på fest eller helt enkelt välja fel saker framför det man egentligen mår bra av.

Jag vill göra denna bloggen för de som faktiskt känner likadant. Att man har svårt för att finna sig själv, svårt för att känna sig som en unik och självständig person.

Jag är nämligen precis likadan. Jag har gjort fel val för att känna mig unik och kan inte hitta ett intresse jag verkligen kan och uppskattar. Jag har så oerhört dåligt tålamod, så nästan vad jag än försöker mig på - så ger jag upp inom en månad.

Alla önskar väl att få vara en kreativ, minnesvärd person? En som när man möter människor kommer ihåg och kan säga: "Han/hon den där vi träffa igår var så snygg/duktig/talanterad/häftig..." Även jag.

Så jag vill i pretentiousmuch blogg hjälpa andra och mig själv att hitta sig själv i den mån det går innan vuxen åldern.

Jag tänker pröva på olika intressen mina vänner och andra har veckovis för att ge förslag till både mig själv och den som är intresserad. Jag tänker prova olika utseendes stilar (lite modeblogg alltså..) som förslag för att hitta sin alldeles egan, och inte bara följa vännernas.

Ovanpå detta skriver jag om mitt liv, vad som händer med mig i jakt på känslan av att vara speciell. Jag har börjat.. men har en bit kvar att gå.

(Det blir också lite krimskrams som dagens kläder, vad jag har för mig, om mina fina vänner och söta pojke)

Jag hoppas att man kan finna detta som värd läsning, och att jag inte ger upp detta med. Mitt mål är ett helt år av skrivande, mer eller mindre varje månad - men ändå berätta om saker som känns viktiga.

Välkommen till min lilla pretantiösa blogg.